Skrivet av Anna Harper-Guerrero

Emerge har varit i en process av evolution och transformation under de senaste 6 åren som är intensivt fokuserad på att bli en antirasistisk, mångkulturell organisation. Vi arbetar varje dag för att rycka upp anti-svarthet och konfrontera rasism i ett försök att återvända till den mänsklighet som bor djupt inom oss alla. Vi vill vara en reflektion av befrielse, kärlek, medkänsla och helande – samma saker som vi vill ha för alla som lider i vårt samhälle. Emerge är på en resa för att tala om den outtalade sanningen om vårt arbete och har ödmjukt presenterat de skrivna bitarna och videorna från community-partners denna månad. Dessa är viktiga sanningar om de verkliga erfarenheter som överlevande har när de försöker få hjälp. Vi tror att i den sanningen finns ljuset för vägen framåt. 

Denna process är långsam och varje dag kommer det att finnas inbjudningar, både bokstavliga och bildliga, att återgå till det som inte har tjänat vårt samhälle, tjänat oss som människorna som utgör Emerge, och det som inte har tjänat överlevande på det sätt som de förtjänar. Vi arbetar för att centrera de viktiga livserfarenheterna för ALLA överlevande. Vi tar ansvar för att bjuda in modiga samtal med andra ideella byråer och dela vår röriga resa genom detta arbete så att vi kan ersätta ett system som fötts ur en önskan att kategorisera och avhumanisera människor i vårt samhälle. Det ideella systemets historiska rötter kan inte ignoreras. 

Om vi ​​tar upp poängen som Michael Brasher gjorde den här månaden i sitt stycke om våldtäktskultur och socialisering av män och pojkar, vi kan se parallellen om vi väljer det. "Den implicita, ofta outforskade, värdegrund som finns i den kulturella koden för att 'man up' är en del av en miljö där män tränas i att koppla bort och nedvärdera känslor, att glorifiera kraft och att vinna och att brutalt polisa varandras förmåga att replikera dessa normer.”

Ungefär som rötterna på ett träd som ger stöd och förankring, är vårt ramverk inbäddat i värderingar som ignorerar de historiska sanningarna om våld i hemmet och sexuellt som ett resultat av rasism, slaveri, klassism, homofobi och transfobi. Dessa förtryckssystem ger oss tillåtelse att bortse från erfarenheterna från svarta, ursprungsbefolkningar och färgade personer – inklusive de som identifierar sig i HBTQ-gemenskaperna – som att de har mindre värde i bästa fall och i värsta fall obefintliga. Det är riskabelt för oss att anta att dessa värderingar fortfarande inte sipprar in i de djupa hörnen av vårt arbete och påverkar vardagliga tankar och interaktioner.

Vi är villiga att riskera allt. Och med allt vi menar, berätta hela sanningen om hur våldstjänster i hemmet inte har svarat för ALLA överlevandes erfarenheter. Vi har inte övervägt vår roll när det gäller att ta itu med rasism och anti-svarthet för svarta överlevande. Vi är ett ideellt system som har skapat ett professionellt område av lidandet i vårt samhälle eftersom det är den modell som byggdes för oss att verka inom. Vi har kämpat för att se hur samma förtryck som leder till samvetslöst, livsavslutande våld i det här samhället också smygande har arbetat sig in i strukturen av det system som är utformat för att bemöta överlevande av detta våld. I sitt nuvarande tillstånd kan ALLA överlevande inte få sina behov tillgodosedda i detta system, och alltför många av oss som arbetar i systemet har använt en hanteringsmekanism för att ta avstånd från verkligheten hos dem som inte kan betjänas. Men detta kan, och måste, förändras. Vi måste förändra systemet så att hela mänskligheten hos ALLA överlevande ses och hedras.

Att vara i reflektion över hur man som institution kan förändras inom komplicerade, djupt förankrade system kräver stort mod. Det kräver att vi står i riskförhållandena och redogör för skada som vi har orsakat. Det kräver också att vi är exakt fokuserade på vägen framåt. Det kräver att vi inte längre är tysta om sanningarna. Sanningarna som vi alla vet finns där. Rasism är inte nytt. Svarta överlevande känner sig svikna och osynliga är inte nytt. Antalet försvunna och mördade ursprungskvinnor är inte nya. Men vår prioritering av det är ny. 

Svarta kvinnor förtjänar att bli älskade, firade och lyfta upp för sin visdom, kunskap och prestationer. Vi måste också erkänna att svarta kvinnor inte har något annat val än att överleva i ett samhälle som aldrig var avsett att hålla dem som värdefulla. Vi måste lyssna till deras ord om vad förändring innebär men fullt ut ta vårt eget ansvar för att identifiera och ta itu med de orättvisor som sker dagligen.

Ursprungskvinnor förtjänar att leva fritt och vara vördade för allt som de har vävt in i jorden som vi går på – för att inkludera själva deras kroppar. Våra försök att befria inhemska samhällen från övergrepp i hemmet måste också inkludera vårt ägande av det historiska trauma och sanningar som vi lätt döljer om vem som planterat dessa frön på deras mark. Att inkludera ägande av sätten som vi försöker vattna dessa frön dagligen som en gemenskap.

Det är okej att berätta sanningen om dessa upplevelser. Faktum är att det är avgörande för den kollektiva överlevnaden för ALLA överlevande i det här samhället. När vi centrerar dem som lyssnas minst på ser vi till att utrymmet är öppet för alla.

Vi kan tänka om och aktivt bygga ett system som har en stor förmåga att bygga säkerhet och hålla mänskligheten hos alla i vårt samhälle. Vi kan vara utrymmen där alla är välkomna i sitt sannaste, fullaste jag, och där allas liv har värde, där ansvar ses som kärlek. En gemenskap där vi alla har möjlighet att bygga ett liv fritt från våld.

The Queens är en stödgrupp som skapades på Emerge för att centrera svarta kvinnors erfarenheter i vårt arbete. Den skapades av och leds av Black Women.

Den här veckan presenterar vi stolt de viktiga orden och erfarenheterna från Queens, som reste genom en process ledd av Cecelia Jordan under de senaste 4 veckorna för att uppmuntra obevakad, rå, sanningssägande väg till helande. Det här utdraget är vad Queens valde att dela med samhället för att hedra månaden för medvetenhet om våld i hemmet.